kbark

imorgon vid nio åker jag på festival, superfint ska det bli.
nu ska det packas och fixas och annat fint. hej så länge så ses vi smutsiga i slutet av nästa vecka.

rädsla är något jag känner ganska ofta, rädsla och osäkerhet.
av det okända, av att förlora min balans, av att tappa kontrollen men främst av förändring.
ikväll är en sån kväll och just nu, hoppas jag förändrig är långt bort, för bara tanken gör ont i mig.

idag har jag bestämt mig att jag ska bege mig mot frisören för att beställa slingtid och klipptid för att klippa mig första gången hos en frisör sen i november. viktigt beslut.

igår hängde jag med mina tjejer tills jag somnade, ytters trevligt.
idag ska jag bara ta det lungt, bada, sova, kolla tv (fina klänningar mest) och städa lite. behövs.

midsommar kommer spenderas på landet, som det egentligen ska vara med midsommarstång och annat trevligt.

hejs!

vi har sommarlov. och jag sitter sällan vid dumburken. jag åker hellre kanot och tältar med max, hänger med ivana och giulia, festar, kramas med ida och elin och gör andra sommarlovssaker. studenten var fin, bubblade i hela kroppen. trotts vädret! fina studenter och studentmottagning. kommer inte sitta mer vid denna dator. för nu ska jag umgås med giulia! massor av kärlek till er.

har förutom oskar linnros fått hemsk musiksmak tack vare ida: ulrik är det enda jag lyssnar på. pinsamt.
ungefär såhär mår jag:

är bra. fint som fan.

imorgon ska vi till smultronstället för att fira att de förfärliga betygen är satta.
sen ska jag ut till landet.
sen ska jag sova.
hejdå.

jag har fått för många chanser, litat för mycket på min förmåga. efter onsdag eftermiddag är det över, iaf i en månad. sen får jag fan satsa, bli det bästa jag kan bli. (ivana, bitchslapen är jag ganska värd på onsdag)

jag saknar mina vänner.
saknar min fritid.
saknar sovmorgon.
saknar sommar.

två dagar kvar.
två dagar kvar.
måste klara det.

nu behöver jag sömn och jag skiter helt och fullständigt i det faktum att klockan är åtta.

lätt värt.

när tiden inte räcker till gör det ont i mig. förlåt.

petra och jag träffades flera gånger när vi var små. liksom sprang in i varandra på diverse grejer.
det var inte för ens när vi började musikklass vi blev vänner på riktigt. åkte på språkresa, skrattade och växte upp tsm. växte ihop växte ifrån och växte ihop igen. men hon har alltid funnits där. min petra. hon som aldrig svär eller säger fula ord. alltid försiktig och fin, busig och charmig. perfekt att prata med, om allt. (även de mest otippade sakerna) petra ser alltid det fina i saker och uppskattar människor som dem är, dömmer aldrig.
sist hon är så fin och man blir alltid så lycklig efter att ha pratat med henne.
peter och kaj.

har blivit en sådan tjej jag inte ville bli.
vände mig till två av mina närmsta och ingen av dem sa att jag var blond!
jag ska fan bli blond! jag är ju blond!
och sen kollade jag i speglen och såg otränad ut. (nej jag tycker inte jag är tjock)
men otränad och en såndär hon har pojkvän och bryr sig inte längre. hemskt. nu ska det göras något åt det helt enkelt. och sluta vara blek. kanske måste sola lite.
helt enkelt göra det bästa av det jag har. fint, då har vu bestämt det.

hejdå.

men istället ser min dag ut såhär:
plus lite skolböcker, posetiv tjej. verkligen.